Åka tåg i Amerika

På tisdag morgon var planen alltså att fara från Minneapolis till Detroit. Det är väl bara ta ett tåg, tänkte jag.  Jodå, det går tåg mellan Minneapolis och Detroit, med byte i Chicago. Men det är inte riktigt som i Sverige att man bestämmer när man vill resa och sen väljer man tåg efter det. Det går ett enda tåg om dagen mellan Minneapolis och Chicago och det avgår 7.40 på morgonen.  Ändå har Minneapolis 2,3 miljoner invånare och Chicago är en ännu större stad. 

 Amerikanarna reser inte med tåg eller buss.  De åker bil. Jag skulle inte hinna in till 7.40 på tisdagen. Så jag siktade in mig på onsdagen.  Det blev en bra lösning. Det slumpade sig så att pastor Ugis Sildeg från Lettland planerade en heldag shopping i Minneapolis, så vi gjorde sällskap och delade ett rum på et motell för 50 dollar natten.  Då skulle jag hinna jag in till tåget på morgonen. Så det blev så.

 Jag och pastor Sildeg knallade runt på Mall of America i stort sett hela dagen.  Ändå hann vi nog inte igenom hela anläggningen. Mall of America är alltså världens största köpcentrum under tak. Här finns mängder av affärer och restauranger plus ett helt nöjesfält, under tak.  Jag är inte mycket för att shoppa, men det är intressant att bara knalla runt och titta. Pastor Sildeg hade dock en köplista.

Att resa med tåg i USA är alltså inte riktigt samma sak som i Sverige.  Man köper biljetten i stora stationshuset. (Allt är stort här, även fast det inte alltid är så mycket folk igång)  Sedan får man ställa sig i kö innan man går till tåget och checka in väskan med en tag/ en adresslapp på väskan som skrivs ut.  Såvida man inte gör byten, då får man ta med sig väskorna i handen.  Sen ställer man sig i kö för att visa biljett INNAN man kliver på tåget.  Man visar alltså inte biljett på tåget, utan innan man kliver på. Man får inte en platsbiljett med platsnummer när man köper biljetten. Stinsen (japp, det har såna fortfarande) kollar i tåget vart de finns plats sen delar han ut handskrivna lappar där det står vilken vagn man ska kliva på, så får man välja plats där det är ledigt. Men man betalar för plats. Det är bara det att man får välja själv. Dock inte vagn. 

Amtrac som är det privata  tågbolaget har lite olika tåg, men det jag åkte med var en dubbeldäckare.  Väldigt bekväma säten, rymligt för benen. Bättre platser än första klass i Sverige.   Mycket rymligare toaletter än i Sverige också.  Det handlar inte om eltåg. Det är bensin- eller dieseldrivna tåg.  De går ganska långsamt jämfört med Sverige. Jag skulle uppskatta 60-70 km/timmen. Och de är lite skakigare. Som jag fattar det är det samma räls sedan 1920-talet. Man tutar med tåget, nästan hela tiden, gissningvis för att det ingte finns stängsel kring banvallarna.

Chicago har 2,8 miljoner invånare

Men alla är väldigt trevliga, det är air condition och väldigt spännande att titta ut på landskapet.  Jag kommer att få vänta i två timmar i Chicago, eller kanske inte. Tåget verkar en halvtimme försenad.  Bloggen kommer väl ut på efterhand, eftersom jag inte har uppkoppling här.